Konfliktradar
Spänningar, glapp och målkonflikter när EHDS och AI Act möter svensk e-hälsa, ordnade efter EIF:s fyra interoperabilitetslager.
Senast tillagt: 10 teman, 21 oktober 2026
Om AI Acts krav
Kraven på data och dataförvaltning (art. 10), loggning (art. 12) och kvalitetsstyrning (art. 17) riktar sig till leverantören av ett AI-system med hög risk (art. 16). En region eller vårdgivare omfattas av dem bara om den själv är leverantör, till exempel genom att utveckla ett sådant system och ta det i bruk i eget namn (art. 3.3). Den som använder ett AI-system med hög risk har egna skyldigheter (art. 26). Flera teman beskriver därför en indirekt effekt: en leverantör som ska uppfylla kraven är beroende av hur data registreras och kvalitetssäkras i källsystemen. Kraven gäller från 2 december 2027 eller 2 augusti 2028, beroende på hur systemet klassificeras (art. 113 i lydelsen enligt förordning (EU) 2026/1744).
Två opt-out-mekanismer för samma data
Samma hälsodata omfattas av två rätter att motsätta sig, en för vården och en för sekundäranvändning, med olika regler och register.
Subsidiaritetsspänning
De nationella krav som behövs för att genomföra EHDS påverkar regionernas och kommunernas självstyre.
Erkänd juridisk osäkerhet
Aktörerna beskriver själva osäkerhet om hur GDPR, patientdatalagen, EHDS, AI Act och andra regelverk förhåller sig till varandra.
Vertikal ansvarsfragmentering
Staten har normgivning, regionerna har datakvalitetsansvar; ingen aktör äger hela kedjan.
Horisontell myndighetsöverlappning
Primär- och sekundäranvändning av samma data förbereds av olika myndigheter.
Ekonomisk asymmetri
Vårdgivarna bär de inledande kostnaderna, medan nyttorna realiseras successivt.
Granularitets- och profileringsutmaning
EU:s utbyte väntas bli dokumentbaserat, och den nationella detaljnivån för kliniska uppgifter är ännu inte fastställd.
Spårbarhetsglapp i den decentraliserade arkitekturen
Den decentraliserade modellen saknar en specificerad, sammanhållen revisionskedja som kan återskapas i efterhand.
Arkitekturen låses före regulatorisk klarhet
NDI:s arkitektur utformas nu, medan genomförandeakterna ännu inte är antagna.
Bristande harmonisering
EHDS, AI Act och NIS 2 ställer var för sig krav på loggning och säkerhet, utan gemensam tidplan.
HDAB:s oberoende inom värdmyndigheten
Socialstyrelsen förbereds för att bli organ för tillgång till hälsodata och är samtidigt datainnehavare och dataanvändare.
Spårbarhet mot uppgiftsminimering
Krav på spårbarhet och krav på att inte behandla fler personuppgifter än vad som är nödvändigt (uppgiftsminimering) drar åt olika håll.
Osynliga luckor: opt-out och spärrar mot patientsäkerhet
Vårdpersonalen ska inte kunna se att uppgifter är spärrade, och vid opt-out föreslås ingen åtkomst ens när patientens liv är i fara.
Sekretessbrytande regler för automatiserad delning
Automatiserad delning kräver nya sekretessbrytande regler, som i dag finns som förslag.
Splittrad tillsyn över AI i vården
Samma system med AI-funktion kan granskas av flera myndigheter enligt olika regelverk.
Försvarssekretess mot öppna grunddata
Grunddata om vårdens personal och organisation föreslås delas digitalt, men samlade uppgifter kan omfattas av försvarssekretess.
Etikprövning och datatillstånd
Hur datatillstånd enligt EHDS förhåller sig till svensk etikprövning är inte avgjort.
Vem är datainnehavare?
Datainnehavare uppger att det är svårt att avgöra om de omfattas och vilka data som ingår.
Ojämlik tillgång till identitet och behörighet
Privat finansierad vård har inte åtkomst till Ineras lösningar för identitet och behörighet.
Två vägar till samma hälsodata
EHDS inför datatillstånd vid sidan av dagens utlämnande av allmänna handlingar, och kriterierna för de två prövningarna blir sannolikt inte exakt desamma.